"Bra att veta - till vägledning och för att se sammanhangen"

Svenska klubben i Joensuu

Kanske lite överraskande existerar en svenskspråkig klubb i det mycket finskspråkiga Joensuu. Här kan du läsa klubbens berättelse, skriven av den person som oförhappandes blev klubbens enda "byråkrat" (vilket innebär ett jobb på ca 15 minuter per månad när meddelandet om följande sammankomst ska skickas).

"Under de drygt 25 år som jag bott i staden Joensuu i östra Finland har jag med jämna mellanrum stött på personer som av olika anledningar vill eller tycker om att tala svenska. Det har hänt i samband med samtalskurser i svenska som jag hållit, i möten med människor i mitt arbete som journalist, i samband med olika former av medborgaraktivitet osv.

En del av dessa människor behöver ibland språket i sitt arbete och vill därför gärna öva sig. Andra har bott i Sverige eller i Svenskfinland i nåt skede av sitt liv. Nån studerar svenska vid universitetet, nån var krigsbarn i Sverige, nån vill kompensera det att finlandssvenska pappa på sjuttiotalet inte insåg nyttan av att tala svenska med sitt barn. 

Många av dessa människor frågade mej under årens lopp om det inte kunde finnas ett ställe, ett forum, i Joensuu där man kunde få använda och öva upp sin rostande språkkunskap. Jag brukade halvt lova att göra nåt åt saken, nån gång i en inte alltför avlägsen framtid. Men på grund av tidsbrist och utebliven idé om formen fick jag inte till stånd något.

Jag brukade dock be om de här personernas kontaktuppgifter. Min tanke var att enkelt få kontakt med dem när någon form av verksamhet eventuellt kommer i gång.

Före jul år 2003 bestämde vi (ett litet antal "eldsjälar" i slutet av en lyckad svensk samtalskurs i medborgarinstitutet på orten) att göra ett försök på enklast möjliga grund: alla som vill kan träffas en gång i månaden, närmare bestämt den 15:e varje månad, ungefär från klockan 18 framåt.

Vi samlades första gången i januari 2004. Ett dussin personer kom, och det var riktigt lyckat. Vi bestämde oss att fortsätta. Träffarna därefter ökade vissheten: det fungerar. Så har det fortsatt i över tio år nu.

Stämningen på klubbträffarna är avspänd och god, men i övrigt liknar inte kvällarna varann särdeles mycket; allt beror helt på vem som kommer. Människor med väldigt olika bakgrund och erfarenheter möts. De yngsta är kring tjugo, de äldsta över sjuttio. Man hör märkliga historier och lär sig nytt. Rätt ofta får man intressanta och rentav värdefulla tips.

Organisatoriskt är det hela mycket enkelt. Vi har ett datum, ett klockslag och en plats. (Träffpunkten var i början den legendariska restaurangen Jokela. Senare började vi samlas i restaurang Karelia, även den i centrum av Joensuu. Numera är Teaterrestaurangen vår mötesplats.) Vår e-post-adresslista används för den månatliga påminnelsen om klubbträffen samt för annat informationsutbyte. Alla som är med på listan kan använda den. Och den tycks ha en funktion; exempelvis ville en person påminna alla andra om den svenska filmen "Ondskan" som visades bara två gånger i en biograf i Joensuu, en annan föreslog att vi kunde hämta uttjänta svensk-språkiga böcker till nåt kommande möte som vi kunde byta med eller sälja åt varann (vilket vi sedan också har gjort ett antal gånger).

Det finns för närvarande ungefär 170 personer på klubbens e-postadresslista. De allra flesta av dem är födda finskspråkiga. Kanske hälften av personerna på listan har aldrig besökt klubben, men de tycks ändå trivas med att emellanåt få läsa svenskspråkiga e-postmeddelanden om händelser kring klubben eftersom de valt att inte avlägsna sitt namn från listan. Några medlemmar kommer nästan varje gång, andra då och då.

Klubben har ingen ledningsgrupp, inga kostnader och inget ordnat program. Men det är givetvis tillåtet och välkommet att deltagarna hämtar med sig intressanta diskussionsämnen, en överraskningsgäst (om nån nu råkar ha t.ex. Claes Andersson eller sin kusin från Skövde på besök), kanske nåt finurligt spel eller nån lekfull övning för intellektet och språksinnet.

Sammanträdena brukar överraska positivt. När en så pass heterogen samling människor samlas – vilkas enda gemensamma nämnare är intresset för svenskan – fylls många ofta av upprymd förundran: det här samtalet, de här livserfarenheterna skulle jag knappast ha blivit delaktig av någon annanstans.

Det må ännu påpekas att denhär klubben är speciell på det viset att den är en av de få svenska klubbar i världen vars medlemmar närapå alla har något annat språk än svenskan som sitt modersmål. Sannolikt är den unik i sitt slag i Finland. Men konceptet får gärna kopieras och tillämpas.

Svenska klubben i Joensuu konkurrerar inte med redan existerande verksamhetsformer (exempelvis Pohjola-Nordens eller Svensklärarnas Förbunds lokala avdelningar). Den är ett komplement. Må den fortsätta att fritt utvecklas till vad den vill bli.

Peter
p.sjund@gmail.com